Vi lever fortfarande i ovisshet gällande transplantationen. Den 20:e juni skickades den senaste donatorsutredningen från Örebro till Akademiska i Uppsala. Vi väntar och väntar och väntar på svar. Istället för att ge ett svar har maken kallats på fler provtagningar. Örebro vill inte svara på varför dessa prover ska tas. De säger bara att Uppsala gett dem i uppdrag att ta prover, men inte varför. Jag köper inte det resonemanget. Om de hade sagt att de inte
får säga varför de tar vissa prover hade jag kanske kunnat ha förståelse för det, men jag har ingen förståelse för att de säger att de inte
vet.
Efter att ha väntat i snart tre månader på ett svar om det är dags att förbereda sig för en operation eller om det är dags att inleda ytterligare en donatorsutredning fick jag igår som pricken över i och som fet grädde på moset ett brev från Försäkringskassan om att mina sjukpenningdagar håller på att ta slut. Om mindre än en månad kommer jag inte längre att få någon sjukpenning, om jag inte ansöker om det. Om jag anses tillräckligt allvarligt sjuk kommer jag fortsättningsvis få 80% av min inkomst, men om jag enligt FK inte är tillräckligt sjuk kommer min ersättning att sänkas till 75% (och vara tidsbegränsad). Detta måste alltså prövas av Försäkringskassans byråkrater. Vad jag har förstått så brukar patienter som går i dialys oftast ha rätt till fortsatt sjukpenning. Jag har ännu inte påbörjat dialys, så jag antar att det finns en risk att jag betraktas som för frisk. Jag vet inte om jag vågar hoppas på att de ska hinna utreda detta på drygt tre veckor. Vi får se.
Kan någon förklara logiken för mig: Hur blir jag mer frisk och arbetsför för att min sjukpenning sänks? Ska mina njurar (som tickar på i 13%-fart) helt plötstligt kunna fungera bättre för att jag blir mer ekonomiskt motiverad att arbeta istället för att gå hemma och lata mig? Är det här jag ska vara tacksam att jag har en man som kan försörja mig (och mina barn) ekonomiskt när mina sjukpenningdagar tar slut. Vill vi ha ett sånt samhälle? Nej tack, det vill inte jag! Det här är personligt för mig - och det personliga är politiskt. Jag tycker det här systemet är skit rent ut sagt. Om ett samhälle inte kan ta hand om sina sjuka och svaga medborgare, vad är det för samhälle?
