Väntan!

Nu har jag varit på en himla massa undersökningar. Allt från lungröntgen till en besiktning hos käkkirurgen. Tandläkarbesöket resulterade tyvärr i ett besök hos min ordinarie tandläkare med order om att dra ut en kindtand som skulle kunna ställa till det längre fram. Det fanns en liten infektion (som jag inte känner av) och efter transplantationen kommer jag att få mycket immunhämmande medicin. Då kan det bli besvärligt om inte kroppen klarar av att ta hand om den infekterade tanden. Bara att lyda och dra ut. Jag med min tandläkarskräck ser inte fram emot det, men har blivit lovad lagom mycket stesolid. Jag får hålla tummarna för att det hjälper.

Igår var jag på ultraljud av hjärtat (Jag var klart yngst i väntrummet - bara farbröder 80+ och så jag) samt ett ekg- och arbetstest på cykel. Fy fasiken vad jobbigt det var! Känner mig fortfarande darrig i benen!

Kanske har jag dålig sjukdomsinsikt, men jag kände mig inte speciellt sjuk innan min främsta brevkompis (iofs mest envägskommunikation) blev USÖ och jag började hänga i diverse väntrum. Nu har jag klarat av de besök jag ska (tror jag) och det är bara att vänta och se vad som händer. Det är två veckor sedan vi skickade in prover på mina presumtiva donatorer och det kan dröja upp till fem veckor innan vi får svar. Att vänta är inte min starkaste gren, men jag jobbar på det! Jag vågar inte ta för givet att någon av dem passar, men jag vågar inte heller tänka tanken på att det inte skulle fungera. Försöker tänka positivt!

Ge och ta!

Jag kan väl inte påstå att Hanne Kjöller är en av mina favoritskribenter i DN, men i den här ledarartikeln måste jag ändå medge att hon har viss poäng. Om man är beredd att få ett organ från en annan människa borde man också - om möjligt - även vara beredd att ge. Eller?

Fulltecknad kalender!

Veckorna rullar på och det fortsätter strömma in diverse kallelser till undersökningar. Det senaste som dök upp var ett besök på fysiologen för att göra ett ultraljud på hjärtat samt ett fystest. Hittills har jag hunnit med att göra en lungröntgen. Det var snabbt och effektivt avklarat. Jag hann inte ens slå ner rumpan i väntrummet innan jag blev uppropad och fick komma in. Klick, klick och jag var tillbaka färdigfotograferad hela tio minuter innan tiden som stod på kallelsen. När väntetiden är så pass minimal kan jag ju stå ut med att jag gick vilse för att hitta dit :)

Närmast nästa vecka är det dags för ett besök på medicinmottagningen tillsammans med mina eventuella donatorer (syrran, pappa, maken). Vi ska lämna prover och få information. Sedan ska jag få mer information om bland annat dialys. Jag håller tummarna hårt hårt för att jag ska slippa det in i det längsta! Inför besöket lämnade jag blodprover redan i början av den här veckan. Vanligtvis brukar det handla om 3-4 rör med blod, men den här gången skulle de ha hela 12 rör. Om man jämför med alla hjältar som är blodgivare och som lämnar 4,5 dl blod vid varje tillfälle är 12 rör (motsvarande 4 msk) inget att oja sig över, men jag med mina taskiga blodvärden kände verkligen av det. Snurr i huvudet resten av dagen.

Jag är tacksam över: att jag fortfarande mår ganska bra!
Veckans läxa: att försöka att inte oroa mig i onödan utan ta en sak i taget!