Väntan!

Nu har jag varit på en himla massa undersökningar. Allt från lungröntgen till en besiktning hos käkkirurgen. Tandläkarbesöket resulterade tyvärr i ett besök hos min ordinarie tandläkare med order om att dra ut en kindtand som skulle kunna ställa till det längre fram. Det fanns en liten infektion (som jag inte känner av) och efter transplantationen kommer jag att få mycket immunhämmande medicin. Då kan det bli besvärligt om inte kroppen klarar av att ta hand om den infekterade tanden. Bara att lyda och dra ut. Jag med min tandläkarskräck ser inte fram emot det, men har blivit lovad lagom mycket stesolid. Jag får hålla tummarna för att det hjälper.

Igår var jag på ultraljud av hjärtat (Jag var klart yngst i väntrummet - bara farbröder 80+ och så jag) samt ett ekg- och arbetstest på cykel. Fy fasiken vad jobbigt det var! Känner mig fortfarande darrig i benen!

Kanske har jag dålig sjukdomsinsikt, men jag kände mig inte speciellt sjuk innan min främsta brevkompis (iofs mest envägskommunikation) blev USÖ och jag började hänga i diverse väntrum. Nu har jag klarat av de besök jag ska (tror jag) och det är bara att vänta och se vad som händer. Det är två veckor sedan vi skickade in prover på mina presumtiva donatorer och det kan dröja upp till fem veckor innan vi får svar. Att vänta är inte min starkaste gren, men jag jobbar på det! Jag vågar inte ta för givet att någon av dem passar, men jag vågar inte heller tänka tanken på att det inte skulle fungera. Försöker tänka positivt!