Vårkänslor!

På morgonens promenad hände något som inte hänt på länge. Plötsligt när jag kom gåendes med mina stavar och Ratata i öronen var det som en lampa tändes bakom mig och helt oväntat fick jag syn på min egen skugga på vägbanan - Solen kikade fram! Härligt! Passade bra just idag eftersom jag även letade fram träningstajtsen istället för bylsiga överdragsbyxor. Två vårtecken på en och samma gång alltså: tajts och solsken. Inte illa!

I väntans tider...

Här händer det inte mycket. Vi bara väntar. Jag är inte så bra på vänta. Man kan lugnt säga att tålamod inte är min bästa gren. Det är ganska frustrerande att inte kunna påverka sin situation på något sätt. Det enda som finns att göra är att fortsätta äta tråkig mat, vila, hålla mig i så god form jag kan och VÄNTA.  Det hade varit lite enklare om jag visste hur lång tid jag skulle vänta och om jag visste vad jag väntar på. För tillfället vet jag ju inte om jag väntar på en transplantation i första hand eller om jag väntar på att sätta igång med dialys - eller kanske väntar jag på båda två? Om min pappas utredning går i stöpet måste vi invänta en utredning till, av näste man till rakning, min syster. Om så blir fallet är dialys oundvikligt. Om det blir min pappas njure går godkänt kan det gå utan dialys, men det hänger lite på hur fort det går. Vad jag förstår så görs inga njurtransplantationer under sommaren på Akademiska i Uppsala. Det kan bli så att det blir godkänt för operation, men att vi ändå måste vänta till hösten.

Det är lite som att vänta på barn. Som ofrivilligt barnlös i över tre år är det ju inte som jag inte upplevt väntan förut. Då väntade och väntade vi och visste inte hur länge vi skulle behöva vänta eller på vem och vad vi väntade. Efter lång väntan blev jag äntligen gravid och då satte ju nästa väntetid igång, väntan på att barnet skulle födas. Lite så är det just nu. Att vänta på en ny njure är lite som att vänta på en bebis. Man vet på ett ungefär vad som kommer att hända, men det är ganska svårt att förbereda sig mentalt för egentligen har man ingen aning vad det är man väntar på eller hur det ska komma att bli. När det till slut låg ett barn i magen kunde jag knappt föreställa mig längre fram än till förlossningen. Allt fokus låg på det. Nu väntar jag på en ny njure. Allt fokus ligger på att fixa själva transplantationen. Vad som händer därefter vågar jag inte tänka på än.

Nittiotalsnostalgi

1990-talet var det årtionde jag blev vuxen. Jag tog studenten, lärde mig köra bil, pluggade, flyttade hemifrån, förlovade mig och gifte mig (första gången...). Idag hittade jag ett filmklipp på facebook (tänk, på 90-talet hade jag varken facebook eller mobiltelefon) som en vän lagt ut och trots att jag blev lätt åksjuk var det riktigt kul att se. Jag antar att man borde känna sig lite gammal när man har stor behållning av ett filmklipp från en biltur runt Örebro från 1991, men det var i alla fall kul att se stan som den såg ut ungefär när jag flyttade hit. Uråldrig som jag känner mig idag lyckas jag inte bädda in själva youtubefilmen så jag postar länken istället: http://www.youtube.com/watch?v=Y8LL-1ZDra8

Dagens musik: fortsatte nittiotalsnostalgin med Sveriges svar på Bryan Adams, Stefan Andersson
Dagens möte: tre stavgångare - eller rättare sagt två, en av dem typ varvade jag (jag kanske inte är så uråldrig trots allt, trots att jag glömt bort hur man får in en youtubefilm i bloggen)
Dagens underlag: mer is än igår - hade funkat riktigt bra med skridskor på vissa sträckor.
Dagens väntan: fortfarande inga svar på pappas transplantationsutredning

Dagen idag

Jobbar halvtid nu, med order om att ta det lugnt, men samtidigt att hålla kroppen och konditionen igång. För att komma ut på en liten stavgångstur (Ja, jag har fyllt 40, så det är okej med stavar!) mutar jag mig själv med att efter genomförd promenad titta på ett gammalt avsnitt av Greys Anatomy (Här skulle vi kunna diskutera lämpligheten i att titta på sjukhusserier när man är kroniskt sjuk och står inför en stor operation, men jag avstår från det...). Alltså - ingen promenad - inget Greys. Det funkar nästan jämnt. Ibland tittar jag ändå.

Dagens promenad: vanliga rundan på ca 30 min runt Björkhaga

Dagens underlag: is

Dagens i lurarna: Imperiet (stor nostalgi, svårt att inte sjunga med...)

Dagens möten: fyra hundar i varierande storlekar med tillhörande hussar och mattar